Jag gör dig upphetsad - alltså finns jag.

Till mamma

2006-10-06T10:14:00.000-07:00

Hej!

För första gången sedan juli är det dags - jag ska blogga.

Just nu sitter jag hemma hos Freja, hon har flyttat in i gruppboendet "Fiaskot" och det ska bli inflyttningsfest för na'. Det är öststats-tema och jag har på mig en pytteliten rosa klänning, vita tubsockor och mina skyhöga klackskor jag köpte i London. Håret är i en stram toffs åt sidan och jag har sjukt mycket rouge på kinderna. Detta kommer att bli en höjdare!

I övrigt trivs jag fint på Södra Latin. Vi planerar för fullt med studentskiva, flak och dylikt. (Nu minns jag plötsligt varför jag inte bloggat på så länge - jag har ingen aning om vad jag ska skriva!)

Pusshej.

Vad sa du?

2006-07-03T19:02:00.000-07:00

Det är roligt hur man så ofta bara antar att något är helt riktigt, för att någon annan säger det med säkerhet i rösten, när man egentligen inte har någon aning om saken i fråga.

Jag: Alltså! Dom senaste dagarna har jag märkt hur jag jättelätt tappar saker ur minnet som jag tänkte på sekunden innan.
Maggan: Ja, men jag har hört att det kan bli så när det bara är jävligt mycket runt omkring en.
(Helene säger något jag inte hör.)
Maggan bekräftar vad Helene sa: Eller innan mens.
Helene (argt): "Eller tidig demens" sa jag i och för sig!

Det är efter sånt man kan känna sig riktigt dum. (Förlåt Maggan..) Skulle man få dåligt minne för att man har mens? Så tänker man ju efteråt - hurfan kunde jag anta att det stämde? Det bör tilläggas att jag, som tjej (Maggan är smeknamn för Magnusson som är smeknamn för Johan), i förbifarten nickade "mm" till Mag's påstående. Ha!

Ät upp dig, fjolla.

2006-07-03T06:00:00.000-07:00

Jag är så otroligt jävla, jävla trött på allt tjat och all hets om bantning & vikt. Jag är till och med trött på tjatet om hur "sjuuuka idealen i Hollywood är" och tidningar som dag in och dag ut slänger upp foton på kändisar som är "trådsmala" - för till och med de som tjatar om hur sjukt det är, hetsar om vikt och utseende på annat sätt! Vart man än tittar, oavsett om det är i tunnelbanan eller på internet, ser man rubriker som "Gå ner 5 kilo på två veckor!" eller "Maria, 35, gick ner 20 kilo med den nya supermetoden! Bli medlem i viktklubben du också!". Brevid dessa rubriker finns givetvis alltid bildbevis på hur tjocka dessa kvinnor var innan och hur smala och oerhört lyckliga dom är efteråt. Och visst ska man äta nyttigt, och visst är det ohälsosamt att vara överviktig, men det handlar inte ens om det längre! När rubrikerna som hetsar om nya supermetoder och tar upp exempel på kvinnor (har ni någonsin sett en man i dessa sammanhang?) som har gått ner i vikt, har dom gått ner helt sjukt mycket och till sjukt små storlekar, att det inte ens handlar om hälsosamma viktnedgångar längre!

Jag har typ 1 kompis som aldrig hetsar om vikt eller utseende, alla andra hetsar/pratar/klankar ner på sig själva, TROTS att de också är såna som pratar om hur "sjuk självbild hon eller hon har". Det senaste jag hörde var att man kan träna upp muskler i nedre delen av magen så att den inte står ut när man har ätit.

Det jobbigaste i det här är att jag ser och märker hur det påverkar mig. Negativt. Jag har alltid varit relativt nöjd med min kropp och stundvis till och med stolt - nu är det snarare så att jag tycker att den är OK men att jag skulle kunna se bättre ut. Eller nu ljög jag - jag tycker inte alls att den är OK. Och varför det? Jo, för att när jag sätter på mig ett par bikinitrosor, sticker det ut några centimeter fett vid magen. Fett som andra har sagt att dom inte ens ser.

Ät upp dig din jävla fjolla.

Ägd.

2006-06-15T16:11:00.000-07:00

Ok, jag erkänner att jag mot slutet av matchen mentalt förberedde mig för att skriva något i stil med "Vad var det jag sa" här, men icke! Men alltså ärligt talat, Sverige måste göra mer mål. Dom missade typ 3 helt solklara chanser. Men jag ska inte ljuga, jag skrek som aldrig förr när det äntligen kom i typ 90:onde matchminuten - och vi har 4 poäng. Endast en briljant match från Trinidad & Tobago kan komplicera saker & ting väldigt mycket.

Det är ju kul att han kan göra annat än att ligga i kallingarna på nån halvnaken brud på stora reklamaffischer...

Det ÄR kört...!

2006-06-10T19:23:00.000-07:00

Bla bla bla. "Vi spelade inte så bra som vi kunde." "Vi kan forfarande ta Paraguay." "Det finns fortfarande chans till guldet."

Men ursäkta, när fan har Sverige ens varit nära guld i några fotbollssammanhang? Sveriges fotbollslandslag har aldrig varit nära seger i några större sammanhang - det är så otroligt löjligt uppblåst alltihopa? Visst, Sverige är bra, men inte i närheten så bra som andra stora fotbollsnationer! Jag tycker att det är väldigt, väldigt töntigt och rent utav lögn att påstå att Sverige skulle ha en chans till VM-triumf i år. Vi spelade asdåligt mot Trinidad & Tobago (ja, trots att vi ägde hela matchen) - vi gjorde ju faktiskt inte ett enda mål. Och det är ju det det går ut på - den som gör mest mål vinner. Och vi gjorde inte ett enda.
Jaja, många babblar om att "vi" (dom?) inte var tillräckligt motiverade i en sån här match, men om dom inte ens kan samla motivation och styrka att slå ett sånt här jävla skitlag, vadfan har dom då?

Nej, det finns varken vilja, motivation eller möjlighet för Sverige att ta sig någonstans i VM. Det är bara att inse.

(Jag ber så hemkt mycket om ursäkt till alla fotbollsälskare som tycker att jag är en cynisk fitta, men jag utrycker bara min mening. Jag kommer givetvis att följa Sverige med skrik och "åååhh!" under hela VM. Jag tycker bara att det är löjligt att försöka intala sig själv något helt ouppnåeligt.)

Sjung om studentens lyckliga dar...

2006-06-09T12:05:00.000-07:00

Nu har mina två allra bästa kompisar tagit studenten. Det känns så ofattbart, surrealistiskt och underligt. Jag fick haka Frejas flak idag, och my oh my vad sjukt kul det var! Jag är i vanliga fall den som brukar muttra mordhot mot flak på stan, men att skrika sig hes och dansa sig svettig till svenska klassiker var precis vad jag behövde. Jag blev lite blödig och började nästan grina, Freja var så söt och har världens sötaste pappa+syskon.

Trots allt det goda är jag ändå rätt nöjd över att ha en skola att återvända till efter sommaren. Det känns tryggt och bra, man måste ju sprida ut festligheterna lite, sen är det ju faktiskt ingenting kvar! Nej, flak och studentexamen i junis sommarsol är så otroligt stämningsfullt att det inte går att beskriva - och obeskrivligt är väl även hur otroligt töntig jag precis visat mig vara..

Tids nog

2006-06-01T13:50:00.000-07:00

Jaha. Så sitter (eller ok jag erkänner, ligger) man här igen och förbluffas över hur tiden springer förbi. Jag var innan nyår inställd på att detta år skulle bli en enda lång olidlig väntan (blir myndig typ sist av alla mina vänner, måste släpa tillbaka mig till skolan för det sista året i höst osvosv) - men jag är oerhört överraskad över hur smärtfritt det har varit. (Hittills.) Skolan tar slut måndag den 12 juni - men nästa vecka är vi lediga måndag, tisdag & fredag. Det är alltså ingenting kvar. Alla betyg skulle vara satta senast idag och sommarkänslan börjar verkligen infinna sig. Mina två favorittjejer tar studenten den 8 resp. 9:onde och jag har idag varit på jakt efter presenter, jag hittade fina saker som jag är mycket stolt över. Hittade även väldigt snygga solglasögon som gör att jag ser ut som en fluga samt en tröja på stadsmissionen för den lilla summan 30 kronor. Jag gick in och lekte rik på en affär som sålde Versace glajjer för typ 2.500 och låtsades att jag "bara skulle gå och hämta ut pengar." Direkt efter gick jag in på Tjallamalla och köpte flugorna för 250. Ha! Jag undrar ofta varför man köper något så dyrt, när man ändå vet att dom är så otroligt lätta att tappa bort/ha sönder. Dessutom är det så jävla få som kan se skillnad på fejk eller äkta när det gäller solglasögon, så jag log lite för mig själv och min list.

Senare på träningen kutade vi 4 km (ok, jag stannade och gick lite två ggr) men det var ändå jävligt duktigt för att vara jag, som inte har tagit en seriös joggingtur på typ 3 år. Det kändes givetvis väldigt skönt efteråt och jag snackade lite med mina tränare. Dom och jag är överrens om att jag ska fortsätta träna med dom.

Det har varit en bra dag. Imorgon ska jag jobba, det ska bli fint väder & det är restaurangernas dagar - jag hoppas verkligen att det blir lika mycket att göra som utlovat.

HUH...HUH...HÖ-GA-LID!

2006-05-06T10:14:00.000-07:00

Det kändes väldigt underligt att spela match igen, men kul! Efter 3 matcher på en dag känner jag mig lagom mör. Första matchen spelades mot Sveriges bästa 91:or, och ja, dom är en del bättre än ett damlag med spelare som spelat ca. 1-2 år, många av dom. Hur som helst, första perioden ledde vi med 3-0 (!) varav 1 mål var av mig! I andra gjorde dom 2 mål, men vi vann i vilket fall! Helt sjukt. Andra matchen var mot ett lag hårda tjockisar som i stort sett sket i bollen och ville meja ner oss istället. Dessutom hade dom domarna på sin sida. Men det var bara att sätta hårt mot hårt (sa jag och flög i marken) och matchen slutade 2-2. Nu var det lite tricky, för att om vi inte vann nästa match skulle vi vara tvugna att stanna kvar och spela ännu en match, vilken ingen hade särskilt stor lust med. När nästa match inleddes gjorde dom 1-0 efter drygt 30 sekunder, och det såg mörkt ut. Av någon anledning lyckades vi få in hela 7 mål dock, och segern var ett faktum.

Dessa två vinster var tydligen säsongens första - det var ju härligt!
Imorgon blir det semi. Det blir tufft.

Valborgsmässoafton, minsann.

2006-04-29T08:01:00.000-07:00

Imorgon är det valborg igen då. Jag hade faktiskt ingen aning om att skitkungen fyller år på valborgsmässoafton, förns det blir ett jävla liv om att gubben är hela 60 år i år. Men det är inte bara ärvda-makten-kungens födelsedag som bör uppmärksammas, allas vår Malva's födelsedag är även imorgon. Hon blir hela 2 år, och jag kan nog med säkerhet säga att hon under dessa år lyckats med bra mycket mer ärofyllda uppdrag än skitkungen. Slicka bollar, exempelvis.
Det var något mer jag tänkte skriva också, men jag glömde bort det.

Lite fin i kanten

2006-04-14T17:01:00.000-07:00

Jag har kommit på att jag är nog rätt pryd. Ja. Alltså, vissa saker som väldigt många andra tycker är snuskiga - som handtvål t.ex, har jag inga problem med. Men idag när jag satt på t-centralens tunnelbanestation med alla fulla människor som hör till, i min väääldigt fina london-kjol, mina små petite-vita le coq skor, min hel-propra jacka och svindyra ipod fann jag mig själv sitta och rynka på näsan. Det var nämligen något halvfullt pucko som var väldigt hängiven åt att göra hela den där slänga-sig-in-i-selecta-maskinen grejen, för att någonting ska ramla av hyllan. Han var helt själv, och hade inga som helst problem med att åter och återigen slänga sig in i maskinen i hopp om lite gratis-krubb. Han tog till och med sats.

Visst, ingen tycker väl att det där är trevligt, men som relativt fattig, (på egen hand iaf!) arbetslös ungdom som mycket väl känner till arbetslösheten hos äldre och de skamlösa kostnaderna för studier borde jag väl kunna ha överseende och bara ignorera? Kanske le lite åt det hela? Nää, jag satt där och lät mig bli väldigt, väldigt irriterad bara för sakens skull. Till slut gick jag därifrån med rynkad näsa och insåg att jag nog brås en hel del på mina föräldrar.
Nu menar jag verkligen inte att mina föräldrar är några sura snobbar som fnyser åt folk som inte kan uppföra sig dagarna i ända - tvärtom! Jag anser mig ha relativt toleranta och omtänksamma föräldrar, men en irritations-gen + en stay calm-gen har definitivt förts vidare till mig. Utan att behöva spell-out vilken som kommer från vem. ;-)

But then again...

2006-04-09T17:48:00.000-07:00

Idag fick jag spendera 1 ½ timme i trapphuset utanför vår dörr. Ja, det var hemskt. Ja, det var tråkigt och ja, jag var förbannad. Pappa släppte av mig vid Hornstull för att sedan skynda iväg för att möta Micke vid Östermalmstorg för att skriva kontrakt på sin nyinköpta lägenhet. Eller vara "moraliskt stöd" egentligen, som han beskrev det. (Grattis käre bror, förresten!) Det resulterade hur som helst i att jag fick hoppa av vid H. och ta med mig div. blommor hem för att sätta i vatten. Vi kom överrens om att jag skulle ta hans nycklar eftersom mina egna redan låg inne i lägenheten, i min väska, eftersom jag åkte hem med mamma och Conny från Uppsala och väskan låg i pappas bil. Hursomhelst. Två sekunder efter att pappa kört iväg inser jag vilket öde jag då tvingas gå till mötes - jag hade inga nycklar. Jag stönade förtvivlat likt en femåring brevid Hornstulls tunnelbanenedgång och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. (Det bör tilläggas att jag inte hade några pengar på mobilen.) Redan då började jag öva på hur arg jag skulle se ut när pappa dök upp och såg mig framför dörren - något som senare tog upp mycket av tiden i trapphuset. Förutom det spelade jag link2link, ett astråkigt spel på min mobil som går ut på att länka ihop rör. Ju mer tiden gick insåg jag givetvis att det förmodligen var lika mycket mitt fel att nycklarna glömdes bort, och var inte alls så arg när pappa väl dök upp.

Jag har faktiskt bara blivit utelåst två gånger på de nu 3 åren vi bott här. Det påminde mig om alla de många gånger jag faktiskt lyckades bli utelåst på Reimers...

Dolce, part ||

2006-04-08T14:54:00.000-07:00

Efter en heldag i Uppsala finns det faktiskt en del att skriva om. Till att börja med att jag tålmodigt satt i aulan på Uppsala universitet i nära två timmar. Det bjöds på utdragna (något reklamaktiga) tal av diverse viktiga människor samt utdelning av diplomen till alla juriskandidater. Vi fick även ta del av sånggruppen "Tango". Ett gäng medelålders kvinnor i fula, röd-glittrande dräkter som sjöng bland annat "You are the sunshine of my life". Dom talade med sån där äcklig röst som man ska tycka är mysig, men det gör man inte. Det blev bara roligare ju mer man tänkte på att just min bror, som vi var där för, är hataren nr. 1 av sådant. Nåväl.

Sen gick vi, hela sällskapet, hem till Samanta. Jag var hungrig, trött och yr, så jag höll käften i protest. Mot vad vet jag inte riktigt, men det kändes rätt just då. Dock måste jag berätta att det underligaste jag varit med om på länge hände; när jag och pappa strosade runt lite för att leta efter en mataffär så är dom bara där framför mig, i ett skyltfönster. Skorna. Hurfan har dom hamnat där, när ingen affär i heeeela stockholm har dom? När man inte ens kan beställa dom på internet? Jag uppmärksammade genast Samanta som ska se efter om de har min storlek. Jag väntar med spänning...
När den långa väntan äntligen var över klockan 18 begav vi oss till restaurangen vi hade beställt mat på. Det var ett väldigt mysigt, men svinkallt ställe i något slags gammaldags valv. Jag hinkade i mig vatten, vatten och mera vatten. Miriam gjorde detsamma, för av någon anledning lyckades personalen gå och smyg-fylla-på utan att man märkte det. Så det blev ungefär "Åhåå! Något att dricka som är gratis, ja tack!" Tur att det bara var vatten.
Hur som helst. Jag bestämde mig för att åka hem med mamma & Conny, för att jag var så nyfiken på hur Malvis såg ut. Hon har trimmats (fått massvis med hår avlägsnat från sin kropp) och ser ut som en valp all over igen. På väg ut ur Uppsala lyckades Conny köra 300 meter på en enkelriktad cykelbana, i fel riktning. Några uppmärksamma poliser stoppade oss givetvis, och nervösa druckit-ett-halvt-glas-vin-till-maten-Conny hispade och fick blåsa alko-test.

Polisen: Så tar du ett djupt andetag och blåser så hårt du kan. (Håller den framför Connys ansikte.)
Nerv-Conny: Eeeih vänta v-vad saru?

Ingen fara dock, sa snälla konstapeln och släppte oss utan böter.

God, what a crappy dream!

2006-04-07T17:11:00.000-07:00

Jaha. Så var det påsklov igen. Jag upprepar mig själv för lyssnande öron varenda dag men återigen - vartfan tar tiden vägen? Det var ju precis påsklov, då jag pappa och Miriam var i Portugal? Jag började ju precis ettan och orkade inte ens längta till trean, för att det var för lång tid kvar? Jag står fast vid att ettan sniglade sig fram, och att jag verkligen inte trivdes i London - men trots det, har tvåan bara flugit förbi! Jag förstår inte, det är faktiskt snart sommarlov (mycket mer än halva terminen har gått) och nyss började jag liksom på Kärrtorp. Ja, shit, och med detta kommer givetvis att det max är 4 avsnitt kvar på den pågående sesången av O.C. Är det den sista, är ju den stora frågan, och jag hoppas innerligt att det bara är elaka rykten.
Men då måste dom givetvis ordna upp så att alla antingen åker på samma college eller stannar hemma. Helst stannar hemma...

Men liksom, seriöst? Människor som inte tittar på o.c kan väl bara vara människor som antingen
1. aldrig har sett det?
2. inte har tid?
3. inte har kabel-tv?
För annars fattar jag inte. Vem kan inte underhållas av sjukt snygga, rika amerikaner med massa sjuka problem? Speciellt Adam Brodys karaktär Seth Cohen. Hur kan man inte charmas?

Här kommer två odödliga citat, bland många, av Adam Brody/Seth Cohen:

Ryan: Sometimes I think you talk just to make sounds.
Seth: Well, sometimes I do.

och...

Seth: Well, Ryan, I'm a man now. Not just like an after-your-Bar Mitzvah-man, but a man man. I HAD SEX, WITH A GIRL! Summer, to be more exact.
Ryan: How was it?
Seth: ... I had sex!
Ryan: That bad?
Seth: No, no. Not that bad. Just kinda wierd.
Ryan: Wierd?
Seth: Yeah well, not wierd, a little akward. But hey you know, my first time, she's a more experienced woman, that's to be expected right? I mean there were some faces that I wish I could take back, but I can't! And there was sort of a squikee noice there at the end and I SUCKED, SO BAD, I was like a fish flopping around on land! Ryan, I was Nemo, and I just wanted to go home.

Make it count

2006-04-03T01:10:00.000-07:00

Jag vet att jag är helt sjukt dålig på att uppdatera bloggen, men liksom, jag vet själv hur tråkigt jag tycker att det är när folk bara skriver för att skriva. Då vill man ju ändå inte läsa. Å andra sidan tappar man sina fans när man inte regelbundet uppdaterar, man är ju inte särskilt pålitlig då, så jag antar att jag är ute på hal is.

I alla fall. Här hemma rullar det på. Soffor och soffbord har infunnit sig och vardagrummet är mycket trevligt att vistas i.
Jag är hemma pga någonting konstigt inom mig som orsakar yrsel, och har gjort sedan i torsdags nu. Mycket obehagligt. Och ja, hypokondrisk som jag är tror jag givetvis att jag är döende. På riktigt alltså.

Igår spelade Morrissey på Hovet i Stockholm. Min kära vän Freja var där i publikhavet med de grinande pottluggarna. Jag skrattade friskt åt hennes fräsande ord gentemot sina fellow Moz-fans, men jag tror att hon hade kul iallafall. På Lördag spelar han på Bingolotto, det om något är ju sjuk. (Inte live dock, det spelades in i Göteborg i lördags.)

Igår fick jag åka med mormors färdtjänst igen. Dels var det första gången i hela mitt liv jag åkte med en kvinnlig taxichaufför, och dels fick vi uppleva två kollegor som vid olika tillfällen sa helt skilda saker. Sist jag åkte med mormor nämligen, sa taxi-charren att mormor får ta med familjemedlemmar som får köras till andra adresser än hon själv ska till. Den här kvinnan sa hur som helst att han inte visste vad han snackade om, så jag fick pinna hem från Hornstull.

Nästa vecka är det påsklov, men det känns som att det blir en del plugga ändå. Kul. Verkligen.

Will the fight for our sanity be the fight for our lives?

2006-03-24T15:25:00.000-08:00

Allting är så underligt knäppt just nu. Jag förstår inte mig själv någonstans och det känns som att jag är påväg mot ett ännu större ingenting. Allting bara bubblar och åker fram och tillbaka, som en enda stor berg och dal bana. Och närfan blev alla vuxna förutom jag? När blev jag del av ännu en ny klass utan att vara en riktig del? När blev jag tjejen alla i förra klassen hatar och helst aldrig mer vill se igen? Jag förstår bara inte. Och det är jättejobbigt att inte förstå.
Hur blir det till sommaren? Hur blir det efter sommaren, vill jag verkligen tillbaka till Södra? Jag vill ju inte riktigt stanna i klassen på Kärrtorp. Inget ont, verkligen inte, men jag är ju faktiskt ingen riktig del av den där gemenskapen dom har utanför skolan. Men frågan är väl; skulle jag vara det på Södra, eller skulle jag få fortsätta vara den där bruden som är ok att umgås med i skolan, men inte på fritiden? Pallar jag med allt skitsnack och alla hatblickar jag skulle få av "hata siri" -crew? Det är underligt, eftersom jag faktiskt helt ärligt inte ens tycker att dessa människor är värda att ödlsa energi på, att jag ändå någonstans bryr mig och låter det ha en inverkan på mitt beslut. Fan.

I hate the in-ter-net.

2006-03-19T05:20:00.000-08:00

Plötsligt förstår jag varför Lina aldrig svarar när jag ringer. Kanske bara bevisar att det inte var så jävla great after all, allt "syrran" snack hit och dit. Jaja, förmodligen (ja, antagligen) bäst såhär ändå.

Nä, jag ska hålla mig till mina community-dagböcker för dessa tankar i fortsättningen, utifall någon tar åt sig och printar ut det.

På denna blogg kommer jag fortsättningsvis endast skriva om hatobjekt (carola, och alla dom där), skolan (med dess högkulturer i latinamerika) samt andra saker.
Det blir så jobbigt nu, när jag måste ha i åtanke att mamma, pappa + div. andra människor jag egentligen inte skriver blogg för har fått för sig att snoka.

Vi ses på marknaden.
Yours, Siri

Vore jag rik...

2006-03-15T04:25:00.000-08:00

Jag har varit pank i tre månader nu, det är rätt jävligt. Beviset på att jag varit så pank att jag inte ens pallrat mig in till centralen sedan jag kom hem från London kom igår när jag fick världens jävla chock och utropade nästan högt "Vadfan har hänt med huset mitt emot Debenhams?!" Det var ju alldeles tomt, jisses liksom.

Hade jag pengar skulle jag köpa så jävla mycket, i tell you! En liten söt strumpa till min iPod, (när jag får tillbaka den?!) div. smycken, div. kläder, lyxa till det med en dyr hudcréme, filmer, skivor, toffsar+hårnålar+hårspännen+hårspray, parfym... Ja, allt det där livsnödvändiga, ni vet.

Dolce Skimmer

2006-03-11T12:59:00.000-08:00

I will never love again.
Jag hatar Ked's egentligen. På sidan fick jag först reda på att dom endast levererar till U.S adresses. Vi kontaktade då pappas high school girlfriend Miriam Schaefer i Philadelphia som sa att hon kunde tänka sig att skicka hit dom via hennes hem. När det var dags för betalning visade det sig dock att det krävdes ett amerikanskt betalkort. Fanfanfan!

Sen sist

2006-03-10T05:18:00.000-08:00

Ursäkta, TROGNA LÄSARE, för det långa avbrottet. Detta förenklar det hela,

Sen Sist:

- Jag var i fjällen under sportlovsveckan med tre hundar, (1 var kåt, 1 var rädd och 1 vad mobbad) 3 par (Conny+Mamma, Kristin+Jocke, Emma+Johan) och åkte skidor endast 3 dagar.

- Mamma har fyllt 53. Det bjöds lasagne lagad av Micke och den eviga citrontårtan. Frågan "Blev du firad på jobbet?" fick svaret "Nehedu! Jag tänker minsann inte berätta för dom hur gammal jag är."

- Jag har haft den mest skolkfyllda skolveckan sedan jag återvände till Sverige. Det känns sådär.

- Vi har börjat med geometri på matten. Vår lärare peppar oss riktigt ordentligt. "Tyckte ni att algebran var svår...". Får jag Jonas i matte c är det kört, i tell you!

- Jag har fått en anställningsintervju på MP Games, Gröna Lund, för sommarjobb. Jag blundar och sjunger för att överrösta Miriams skrik som etsats fast i huvudet om hennes sommar på Gröna Lund -99. Jag har valt att få lära mig av mina egna misstag (som är precis likadana som hennes) om i princip allt vi gjort - fiol, balett osv.

I övrigt har en brud i min klass fyllt 18 i veckan och hon ska ha någon slags fest hemma som jag inte är bjuden på. Dom har hela dagen mumlat och så diskret som det går när jag är i närheten planerat för kvällen. Jag förstår att dom gör det utav någon slags hänsyn, men hallå? Om dom prompt bestämt sig för att det absolut inte går att bjuda mig kan dom väl ändå stå för det? Jag skulle tycka att det kändes mer ok då, nu har dom satt mig i situationen att det blir pinsamt för mig om någon skulle råka försäga sig om hur kul det var. Jag skulle nog säga något själv om det inte fanns den där lilla osäkerheten - jag kan ju ha fel, och då skulle det bli jävligt pino! Men äh, jag har inte haft riktigt nära klasskamrater sen jag gick i högstadiet så jag tar väl inte alltför hårt på det. Jag trodde bara att dom kanske tyckte om mig tillräckligt mycket för att kunna bjuda mig på en fest alla andra de umgås med i klassen är. Men vad vet jag? Det kanske är någon väldigt privat liten tillställning, och jag skulle nog också banga på att bjuda in nya tjejen i klassen till en sån. Jag har ju trots allt bara gått där sen Januari.

Nej, nu ska jag ladda ner O.C! Nike kommer och hjälper mig med rummet senare.
Tja

Så småningom...

2006-02-23T08:17:00.000-08:00

Idag var första dagen jag faktiskt kunde tro på att det faktiskt kommer att bli sommar igen. Man vet mycket väl att sommaren alltid återvänder, men ibland sviker tilliten. Ungefär som Will i About a boy hemma hos Marcus och Fiona - "I knew that a song couldn't last forever. That I'd soon be home, tucked up in my bed... But I couldn't feel it."
Dagar som dessa är helt och hållet underbara. Allt blir bra, helt automatiskt. Trots att jag sov jättedåligt inatt och var skitsur över att behöva gå upp så tidigt blev leendet på läpparna bara större och större ju senare timmen blev. Inte ens dom äckliga utslagen som hela 3 tjejer smittat varandra med i min klass förstörde mitt humör!
Jag mötte Linnéa Norin i tunnelbanan idag igen och sa att jag faktiskt är väldigt sugen på att börja spela igen - hon tipsade sist vi stötte på varandra om att hon spelar i ett rätt oseriöst lag nu men att det är skitkul. Det är jag faktiskt ärligt talat på! Fast det blir inte förns efter lovet...

I övrigt har Birgitta nästan helt flyttat ut med sina saker nu. Bara lite bråte kvar i det rum jag ska ta över. Det är väldigt tomt på möbler i hall & vardagsrum - men det går att ersätta. Oh ja, det går att ersätta.

In the ghetto.

2006-02-22T08:31:00.000-08:00

Jag avskyr sjukhus, att vara på sjukhus och veta att jag ska till en sjukhus. Jag var kräk-nervös i typ en timme innan och hade hjärtklappning hela vägen. Dessutom gillar jag inte när dom inte berättar exakt vad dom ska göra - det gör det ännu värre. Det är jag som står för de informativa frågorna, och den här gången la jag korten på bortet med en gång!

"Ok, jag är jättenervös och ni måste lova att det inte gör ont."
"Det är bedövningssprutan som gör lite ont och svider."
"Ok, bra."

Jaha, det var faktiskt 3 eller 4 stick med den där sprutan. Men i övrigt gjorde det faktiskt inte ont. Fast jag skulle gärna vilja påpeka ett och annat till sjuksyrran som svarade på min fråga om det blödde mycket "Nej, men jag sätter på en kompress iallafall."
- Jag kom hem med en genomblödd kompress & strumpa.
Den är hursomhelst borta nu och jag hoppas att skidåkningen går bra ändå. Jag och pappa äter ute ikväll för att hålla oss undan flytten. Fan vad tomt det är här nu, jag visste inte att halva lägenheten skulle ryka.

Com Hem.

2006-02-22T01:59:00.000-08:00

Jag är hemma för att plugga matte Jag är hemma för att plugga matte Jag är hemma för att plugga matte Jag är hemma för att plugga matte...

Men det blir ju liksom rätt svårt när man inte förstår huvudsakliga grejer som leder till lösningen. Fan vad jag hatar matte. Och jag valde matte c?! Det där VG't i omdöme från England har nog stigit lite för högt upp i huvudet på mig.

Igår red jag på ett stall i Kungsängen. Linda, som jag inte träffat på år och dar, red där förut och visade snällt vägen. Jag skulle till att börja med att klätt mig varmare - i Kungsängen blir det tydligen kallare på kvällarna. Något jag och min stadsmentalitet inte riktigt greppat. Sen skulle jag seriöst övervägt att ta med mig musik, trots att min iPod Nano är inlämnad på obestämd tid. Jag har ju faktiskt fortfarande kvar Cd-spelaren...
Nåja. Sånt kan man tänka på nästa gång. Jag behöver helt enkelt bara pressa på pappa om att jag behöver varmare ridjacka och vantar, sen är ju biffen kirrad!
När snön försvinner kan man ju faktiskt köpa nån jättebillig cykel och ställa vid Coop, så att man slipper gå den där långa vägen. Ja, I've got it aaaall figured out!
Hästen jag fick rida, Spánna, var en sur liten en som hatade när hon fick arbeta. Jag höll på att få kramp i armarna och hon ville mest av allt bara springa. Men ibland var hon fin fin och jag är överlag nöjd. Jag ska tänka på det och återkomma - kommande Tisdag är jag ju fakiskt bortrest. Jippi!

F.ö så pågår det en flytt bakom mig. Det är helt otroligt. Hon är ute till helgen!

Barnbacken.

2006-02-20T08:58:00.000-08:00

Fan vad jag längtar. Det känns som att veckan kommer att gå långsamt. Men på Lördag eller Söndag bär det hur som helst av - den årliga resan till Vemdalen. Sen förra besöket har jag varit as-taggad hela tiden, det var ju så sjukt kul att åka då av någon anledning. Hoppas Linnea hakar, det känns så mycket enklare att tackla duon om man är två!

Det här att det är vinter OS (som det var när Linnea var med sist!) gör ju det hela lite mer kryddat - Conny är ju en idrottsfantast utan dess like och jag ser fram emot att se på hockeyn med honom. Kommentarer som "VILKET MÅL! VILKET MÅL! BRAAAA KILLAR!!!" (applåder, från soffan) "Jaa, titta, bara gliiider in. Aa, helt fantastiskt. Jaa, vilket mål! Kuul, KUUL!" (ler, i soffan) - är inget ovanligt.
Han är givetvis även en sån som skäller och uttrycker sig i ord som "Usch, tråkigt!" och "Så fult!" samt "Så fullkomligt idiotiskt!" när någonting inte går enligt idrottens regler. Något som jag som åskådare av såväl matchen som Conny tycker är mycket underhållande.

Slutligen hoppas jag på att de här nya backarna jag har hört rykten om inte bjuder på några otrevliga överraskningar - så att jag iallafall slipper sitta grinandes mitt i backen och vara övertygad om att slutet är nära...

Mais naturellement, j'ai été coincé à la maison!

2006-02-18T15:03:00.000-08:00

Jag har alltså tittat på Melodifestivalen. Med f.s häxan. En Lördagkväll. Jag finner knappt ord - helveteshalvåret har börjat helt enkelt.
I detta helt fantastiska tv-program som ikväll var live ifrån Leksand, fanns självfallet dessa människor som vinkar hetskt och gör miner bakom programledaren, in i kameran för att se sig själva på storbildsteven. Fyfan vad jag vill slå dom människorna. Och den, nästan, läskigaste kvinna jag känner till (Lena Philipsson) var kvällens programledare som drog torra skämt som inte ens publiken skrattade särskilt gott åt.
Festivalen bjöd på kända ansikten som framförde låtarna nästan hela kvällen igenom, men även ett inslag av barn. Barn. Finns det något som äcklar mig är när barn ska slå igenom i musikväg. Speciellt när dom gjort ett patetiskt försök till att ta med söt-snygg-fräscha pojkar som på något sätt ska vinna flickornas hjärtan, eller vadå? (Hm, ok, jag såg nu att dessa pojkar är ett helt år äldre än mig själv. Men att man skrattar rått och antar att de inte är en dag äldre än 15 kanske säger en del...) Jag vill hur som helst tacka Pekka Heino varmt för det enda uppriktiga skratt jag gav ifrån mig på hela kvällen.
"Ja, en av deras önskningar sägs vara att få ta en öl med Trazan och Banarne, deras stora idoler. Nja, jag vet inte jag. Ett glas mjölk kanske."

Dessutom fick jag precis nys om att allas vårt HJÄRTA - Carola, ska vara med i Melodifestivalen 2006. Det är så att man vill kräkas. Kan hon inte bara ge upp nu? Lägga ner, kasta in handduken (det är väl så man säger?!) - lägga det på den förbannade hyllan? Nej nej.
Se upp Sverige - Carola is back to fånga era hjärtan i sin äckliga stormvind. Igen.

Angående det här med kungafamiljen.

2006-02-18T03:45:00.001-08:00

Ok. Kungafamiljen alltså.
Jag kan kanske börja med att citera min syster "Men man kanske skulle kunna tänka sig att om dom nu var smarta så borde dom väl avsagt sig titlarna för länge sen?"
- Och jag kan knappast hålla med mer. Har det någonsin slagit dom att "nej, det är inte demokrati att födas till en titel och få asmycket pengar"? Och alla dom här som gnäller om att "nååå det är så synd om dom stackarna som föds utan val utan tvingas till att leva upp till att vara perfektionister!" Dom har väl ett jävligt solklart val, eller?
Visst, jag håller med om att det inte är moraliskt rätt att säga till en 5-åring "du får göra si, du får göra så, men inte så och absolut inte så, för då skämmer du ut vårt land och det är ditt ansvar nu sörrö!" - det är på många sätt fel att människor föds kungliga och på något sätt mer värda än andra. Och så kommer det evinnerliga argumentet;
"Men kungafamiljen ger ju faktiskt jättemycket till välgörenhet, och Victoria kämpar emot mobbning!" - Var kommer pengarna ifrån tror dom? Har kungen själv jobbat på McDonald's och skrapat ihop dom kanske? Har Victoria verkligen så mycket annat att göra att det är en stor ansträngning att hjälpa mobbade barn? Jovisst, hon kanske är jätteupptagen med att klippa band, hälsa på i Brunei och hångla med sin all that pojkvän - men seriöst, skulle inte vem som helst hjälpa till om det där var resten man hade att göra?
Att vi har en (rätt ful, om jag ska vara ärlig) kungafamilj som inte bara representerar förtryck mot folket genom tiderna, men som också kostar miljontals kronor varje år som reklam för vårt land är väl ändå rätt sjukt? Skulle det inte gynna alla om vi hade några riktigt itellegenta människor som var demokratiskt valda som kunde göra allt sånt? Men hey, som f.s häxan säger "Madeleine har ju faktiskt toppbetyg!" - Phew, vilken tur.

Nej, om det är någon som inte niger fint i sin svenska folkdräkt den 30 april i år - ring mig så åker vi till Finland och gör fältstudier.

This is the first day of her life!

2006-02-17T09:07:00.000-08:00

Idag fyller Freja, min bästa vän, 18. Jaha. Ja det klart, GRATTIS och allt det där, men vad ska jag göra nu? Vänta i ett helt halvår till känns sådär. Jag får väl tacka för att Lucy Paige finns i mitt liv!

Jag sitter i den härliga oasen Vårberg och Conny har satt på sin väldigt finurliga mini-radio i det nyrenoverade badrummet. (Det är egentligen inte särskilt nyrenoverat, ett år sedan det renoverades faktiskt, men eftersom mamma fortfarande med hjärta frågar "vad tycker du om bastun?" blir det lätt att man säger "ny".) Där hörde jag nyss för första gången hela James Blunt låt "Goodbye my lover". Inte bara var det en fasansfull upplevelse jag aldrig igen vill uppleva - det fanns även plats för ett par asgarv när han försöker sig på alltför höga toner i sina nödrim. Jag har en liten teori om hur James egentligen lyckades ta sig så långt han har kommit - jag tror helt enkelt att det var en oerhörd manstorka innan han kom in i bilden och att flickorna helt enkelt blev översvämmande blöta i trosorna när denna så otroligt snygga man dök upp i TV-rutan! Och en sån upplevelse glömmer man ju sällan...

I saw you faaaace,
in a crowdeeed plaaaace!

En nästan livstid

2006-02-16T14:09:00.000-08:00

Jag vet att det kanske är emot reglerna att blogga mer än en gång per dag (och det här är min tredje) men man kan inte hjälpa när det bara kommer till en!

Jag satt här och läste min brors blogg när jag helt plötsligt insåg, mitt i allt hans gubb-längtande, att vi för fan nästan har ett helt liv mellan oss. Ibland blir det nästan overkligt att han faktiskt är min bror - med studentexamen, med flytten hemifrån, med en termin i USA och extraknäck hos en domare och med jurist examen efter "6 år i exil" som han själv säger, blir det ibland svårt att finna verkligheten och faktiskt minnas att han är en bror som man till stor del växt upp med. Vad har jag åstadkommit? Vad har lilla Siri gjort när brorsan närmar sig 26? (Förlåt, men det är ju sant..)
- Jag har inte ens fyllt 18! Jag har inte ens gått klart andra året på jävla gymnasiet! Jag är fortfarande ett barn, en liten snorunge som inte kommer in på krogen och får välja alkoholfritt under middagen. Och just nu handlar det inte ens om att jag är sur över faktumet, utan just att det är så det är och inte går att komma ifrån.
Javisst, man kan fråga sig vart Miriam är i dessa tankar, men hon ligger också och simmar runt där, var så säkra! På ett annat sätt bara.

Bara tanken på att mina syskon, mina jävla syskon, är så pass mycket äldre att saker de tar för givet och är deras liv inte ens har börjat för min del, känns bisarr!
Jag lever ju onekligen ett annat liv och kan än idag undra vad fan dom snackar om ibland vid matbordet. "Vadå, vem är han?" "Vilket parti är hon med i?" "Vad betyder det?" "Pratar ni om en utekväll för tre år sen?"
... Fatta mig inte fel! Jag är inte bitter, jag tycker bara att blandade känslor av fascniation och overklighet väller över mig rätt ofta.

Och för att inte glömma... Den ständiga, ständiga frågan (eller snarare skriet) mot stackars mamma & pappa - "NI KUNDE INTE HA KLÄMT UT MIG 5 ÅR TIDIGARE?!"

Les choses positives au sujet de connaître des personnes!

2006-02-16T11:28:00.000-08:00

Hej igen. Jag kom på att jag har en hälsning till min söta syster och hälsningen är den här bilden.
Eftersom du skrattade hysteriskt åt råttorna, kanske du tycker hunden med "WHAT"-uttrycket är roande även den.

För övrigt så har vi nu betalat min resa till Frankrike med skolan, utan att jag vet att de enda två från min klass som går i min grupp ska med. De är i Paris NU, och risken finns att de verkligen inte har anmält sig. Jag blir stressad av tanken - inte bara för att jag i så fall skulle vara tvungen att resa till Bretagne med totala främlingar utan av att det typ verkligen inte finns någon väg ut. Det är inte som nån annan idrottsdag där det råkar skita sig så att man kan säga "äh, jag skiter i det här." Nej, nu är det flygplan och biljetter och ATT TA SITT ANSVAR och skit. Vem fan kom på det? Jag orkar inte.

Låt mig sitta och skratta åt att det är en skitful svankande norrman utan tröja som går runt och fiser i Big Brother tack.

Den sanna Siris återkomst.

2006-02-16T08:12:00.000-08:00

Jag skulle vilja börja med att tacka min bror - den lyckade, familjens stolthet, JURISTEN - för min återfunna blogg-glädje! (Herregud, det finns en sån.)
- Jag har funderat på en del topics och kommit fram till att jag kan ju faktiskt skriva om saker och människor som stör mig, eftersom de är rätt många.

Inledningsvis vill jag självfallet börja med den kvinna som verkar höja min irritation vid varje åsyns-tillfälle, vår allas; Pernilla Wahlgren. (40-åringen som fick spela den 16-åriga flickan i musikalen Grease.)

Jaha, vart ska man börja? Jag bara äcklas varje gång jag ser henne - hon har prytt VeckoRevyns framsida minst 3 gånger på två år, och varje gång med ett äckligt leende och ett "förvånat" ansiktsuttryck. Inuti tidningen finns spännande intervjuer där allas vår Pernilla svarar stilrent på frågan "Vilken är din favorit snapsvisa?" med "Jag tycker ju egentligen inte om sprit överhuvudtaget utan väljer oftast alkoholfritt. Men om jag måste välja säger jag helan går!" Bra Pernilla, ursnyggt! Du har vunnit våra hjärtan återigen.

Och det kanske är någon som har sett den nya vidriga reklamen för "Plackers"? Där hon återigen med fejk-leenden (Ok, dessa leenden är det inte bara hon som nyttjar, men hon gör det gräsligt dåligt.) visar hur jobbigt livet kan bli om man ska upp på scen och har något mellan tänderna. Men var lugna, lyckligtvis kommer en vänlig själ och lägger en lugnande hand på Pillans axel - en placker har kommit till undsättning! Den kvinnan gör mig bara arg. Hon kan jämföras med Carola - ganska obeskrivligt, men klart hatbara kvinnor.

Avslutningsvis om Pernilla Wahlgren:

Hon gjorde rösten till Melody in Pokemon The Movie (Återigen, keep in mind, en 40-årig kvinna gjorde detta.)
Pernilla har också varit finurlig i sina namnval till barnen - vad är inte bättre än Disney klassiker?! -Vill ni göra en Pernilla döper ni ungarna till Oliver, Bianca och Benjamin.
Och vill ni köpa Pernillas musik går ni bara in på Ginza.se och shoppar loss! (På titlar som "Talking to an angel".)

Mycket nöje!

less is more

2005-10-31T14:52:00.000-08:00

Och här har vi då det ultimata exemplet på att alla helt enkelt inte tänker i samma banor. (Om de ens tänker alls, vill säga...)